Språkvårdshörnan

En akademisk fråga

6.

Till Svenska Akademiens uppgifter lär höra att värna om det svenska språket, vad nu det kan betyda. Den aktuella stormen i vattenglaset har följdriktigt aktualiserat ett antal fina svenska ord, till exempel oresonlig, självskadebeteende och débâcle.

5.

Akademien upplevde en malign konflikt också 1989, då med ayatollan som katalysator. Den gången pajade Akademien ändå inte, men två ledamöter, nummer 14 och 15, som ville markera mot fatwan till stöd för Satansversernas författare, hoppade av. Eller som det heter i Sverige, lämnade.

Tro, religion och Satan är grymma gudar. Men som Södergran påpekade är Eros, sexet, den grymmaste. Denna vinter och vår har en erotoman, före detta kulturprofil, kunnat bokföra resultat som bräcker Khomeini med råge. Tre gånger flera ledamöter än 1989 har ”lämnat”, Akademien är lamslagen och det litterära Nobelpriset har kraschat. Inget dåligt tenure track för en weinsteinare, en Rasputin-figur, som enligt ryktet använt sin status som ”den nittonde ledamoten” för att attrahera ett antal unga mätresser.

4.

Kanske var beslutet att ställa in Nobel ett utslag av provinsialism – i Akademien och i svenska media. Omvärlden kollar ju vem som får, inte vem som ger; prisets renommé köper Akademien av pristagarna. Som förvaltare av en unik utmärkelse av detta polyglotta slag behöver priskommittén inte ens vara exceptionellt träffsäker varje gång den ska hitta världens mest geniala författare. En hyfsad träffbild och en viss aleatorisk oförutsägbarhet räcker långt.

I och med att Akademien småningom bantat ner otyget att belöna för många svenskar och män från ”första världen” har den arbetat upp ett starkt namn eller brand som inte kan hotas av att någon manipulativ vivör smugit omkring i Akademiens environger.

3.

Borde ledamot 18 ha avgått genast när avslöjandena om gentlemannen exploderade? Måste moatjén sota för sitt medberoende? Vilken andel hade hon i mörkandet? Något slags markering behövdes, men hade inte en hel hög andra ledamöter också förhäxats, sett mellan fingrarna med vår roué?

När nummer 18 till slut tog time out (utan att ändå avgå) hade konflikten inom schacket redan eskalerat. Tre ledamöter från oppositionen hade ”lämnat” i protest mot vad de såg som majoritetens strutspolitik. Som ”lösning” ingicks då kohandel: samtidigt med att nr 18 satte sig eller sattes på hyllan, desavourerades den ”ständiga” sekreteraren, nr 7, för att hon talat för diskande av nr 18, alltså just det som ändå skedde.

Paradox: de flesta som borde ha suttit kvar har avgått, medan de flesta som borde ha avgått sitter kvar.

2.

Konflikten har personifierats i två före detta ständiga sekreterare (en oxymoron!), det är nummer 7 kontra 17. Den senare har genom ovärdiga och överilade uttalanden, som undvikit kärnfrågan, gett halsstarrigheten ett – som man säger – ansikte.

Man glömmer lätt att linje 17 stötts av en majoritet i kretsen, som mestadels består av icke-kändisar. Som en av svenska språkets främsta vältalare har nr 17 säkert fått engagera sin retoriska förmåga till max för att hålla rättningen bland sina trupper.

Ett kännetecken för en intellektuell är stamina, beredskap att vara inopportun, gå mot strömmen, också när det av pöbeln ses som arrogans. En cerebral tidskrift (Kris; nomen est omen!) och tre briljanta essäsamlingar 1986–2005 i totalt ”inaktuella” ämnen (Den romantiska texten, Stilen och lyckan, Beröringens ABC) – i det långa loppet har nördigheten ju betalat sig. Ska inte oefterrättligheten segra också nu?

Det måste också påpekas, som Åsa Linderborg gjorde i Aftonbladet 22.4, att nr 17:s period som ständig sekreterare 1999–2009 innebar en uppryckning: han ”professionaliserade Svenska Akademien och gav den en dignitet, grandezza och tyngd som den i dag nästan inte mäktar bära upp” (våra emfaser).

Linderborg förnekar ändå inte att nummer 17:s nuvarande hållning gjort oåterkallelig skada: ”Han kommer för alltid förknippas med en unken vänskapskorruption och har ingen annan än sig själv att skylla.”

1.

Kan Akademien räddas? Bara om den tar hjälp från finlandssvenskt håll – äntligen. Här har vi enastående erfarenhet av att bekämpa nepotism och bäste bror-mentalitet och våra skandaler handlar enbart om fyrk (som SA har gott om), aldrig om sex.

14.5.2018 / TS