KOMMENTARER: BARBRO HOLMBERG

”Ett rum utan böcker är som en kropp utan själ”

Det här citatet av Cicero är en tröst för alla dem som inte får bokhyllorna att räcka till och som redan fyllt alla lediga ytor med farligt lutande boktravar. Ändå är böckerna för många av oss den bästa jordmånen för tankar, den fördjupar förståelsen för den verklighet vi lever i.

Och bokdamm, hävdar en av mina läsande franska vänner, är det hälsosammaste man kan andas in.

Nobelpristagaren Iosif Brodskij får inleda den här sommarens Favoriter ur världslitteraturen; Kristina Rotkirch skildrar hans tillvaro som förvisad ung poet i ett avlägset litet samhälle där han kom att ägna sig åt just det han hade förvisats för: skriva dikter. Något som senare i hans liv skulle leda till hans slutgiltiga utvisning ur Sovjetunionen.

Hans landsmaninna, Eleonora Joffe, skriver i diktform ett brev till Brodskij, där hon i sin tur skildrar sitt liv som flykting i vårt land.

Ett tredje flyktingöde är Bertolt Brechts som också han tvingades i landsflykt. Robin G. Elfving presenterar framför allt hans mindre kända lyrik och drar samtidigt paralleller till flyktingöden i alla länder och under alla tider.

Vi tillönskar vårt Migrationsverk här i Finland en insiktsfull läsning!

Alla har vi våra valfrändskaper. Musikologen Cecilia Björk fortsätter att överraska genom sina oväntade val av Favoriter; förra gången (i klassikernumret 2014), föll ljuskäglan på filosofen R. G. Collingwoods avhandling om estetik, The Principles of Art. Den här sommaren skriver hon insiktsfullt om kulturhistorikern Jacques Barzun och hans ”handbok” Simple & Direct, en kärleksförklaring till det skrivna ordet.

Johan Stén har valt att presentera Cicero, en man känd för att kunna välja sina ord väl, både i tal och skrift. ”Det är något tröstande i denna mer än tvåtusen år gamla berättelse” (Samtal i Tusculum), säger han. Och vidare: ”I den dehumaniserade skymningstid vi nu tycks befinna oss, då kunskap och vetenskap allt öppnare ifrågasätts, det klassiska europeiska bildningsidealet sakta försvinner i glömska, och då böcker och tidskrifter i det tysta städas undan och förstörs, skulle man gärna höra flera röster sådana som Ciceros.”

1700-talsförfattarna Samuel Johnson och Voltaire hör båda två till vårt klassiska arv; i Henrik Bergquists essä sker ett oväntat möte mellan deras hjältar, den mindre bekanta Prins Rasselas av Abessinien och världskändisen Candide; två unga män på väg ut i världen. Deras utgångspunkter är vitt skilda men deras sätt att ta itu med sin framtid är överraskande likartat.

Författaren Oscar Rossi har sänt oss några nyskrivna Historietter, underhållande och tidigare opublicerad kortprosa – att avnjuta mellan verserna.

I sommarens hängmatta ägnar sig Mårten Westö åt dagdrömmar: hur mötet mellan två författare, Eric Blair (alias George Orwell) och Henry Miller, förlöpte i december 1936, då det spanska inbördeskriget hade bara några månader på nacken. Deras ståndpunkter var diametralt motsatta. Hur kan det mötet ha sett ut? Och: hur skulle de två författarna i dag förhålla sig till vår tid?

John Swedenmark tillbringar för sin del juni månad, inte i en hängmatta, men i ett hus i Reykjavik, där han blir nära vän med husets ägare, poeten och tecknaren Benedikt Gröndal, trots att denne sedan länge är död. En underhållande och fantasifull betraktelse om en mångkunnig personlighet, vars självbiografi, Dægradvöl (Tidsfördriv) idag lär vara en isländsk klassiker.

Marockanen Tahar Ben Jellouns bok Den siste vännen presenteras av Tapani Ritamäki. Den Goncourtpris-belönade författaren skriver här om vänskapen mellan två män, Mamed och Ali, om att sitta inburad på grund av sina politiska åsikter, om att leva som marockan i Sverige, ett land ”utan statslögner och korruption”, om mäns chauvinism och ”kvinnointresse”, om emigrationens, gästarbetarens och vänskapens villkor.

Under rubriken ”Daniel Hjort, ung man i fritt fall” tar Barbro Enckell-Grimm upp J. J. Wecksells Daniel Hjort, både i form av en förebådande dikt – ”Fogeln” –, en dramatisk text och, slutligen, en pjäs på Åbo Svenska Teater. Hon drar också en parallell till det drama som ägde rum på torget utanför teatern; vårt lands första islamistiska terrordåd. Hon berättar mer om pjäsen Daniel Hjort, en finländsk motsvarighet till Hamlet och presenterar författaren Josef Julius Wecksell och hans tragiska liv.

Och som gott slut bläddrar Kristin Olsoni i sina till nio språk översatta Nalle Puh-volymer och berättar om sin stora kärlek till Puhs värld och till filosofin bakom klassikern. För alla dem som genomlidit en pro exercitio-examen i latin rekommenderas varmt Winnie Ille Pu, en senkommen god lön för studierna.

Jag önskar er engagerande läsestunder!

BARBRO HOLMBERG
1.7.2018