KOMMENTARER: TRYGVE SÖDERLING

Eftertankar till en riksrätt

En historisk majoritet på 57 mot 43 räckte som känt inte till för att fälla ex-presidenten i riksrätt i USA. Några spekulationer: 

1. Var det övertygelse eller fruktan som höll de flesta republikanska ledamöterna kvar i pro-Trump-ledet? Som bland andra USA-forskaren Oscar Winberg har påpekat skulle en sluten omröstning i senaten sannolikt ha gett flera fällande röster. Kanske till och med den majoritet på 2/3 som krävdes? 

2. Ur perspektivet fruktan kan man fråga sig om åtalssidan, genom att visa skrämmande videor av den rasande mobben i Capitolium, kanske snarare fick flera republikaner att så att säga sätta samvetet i karantän. ”Röstar jag mot Trump har jag snart de här vandalerna i mitt eget vardagsrum”.

3. Senatens medlemmar var inte bara potentiella offer för lynchmobben – de flesta av republikanerna var samtidigt medbrottslingar genom åratals stöd för den huvudåtalade, inklusive, in i det sista, myten om valfusk. 

4. Av taktiska skäl betonade åtalet offerrollen och tonade ner medbrottsligheten. Men det är en smula originellt med en process mot en maffiachef där ligamedlemmarna är med i beslutet om hans och deras egen skuld. Borde inte jävsregler gälla här?

5. ”Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan: tro de på vad de säga? Eller äro de besatta? De voro nog besatta, ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel: de egna.” August Strindberg, Det nya riket, 1882 

3. 3. 2021