”Filmens klimax nås vid dess imponerande actionscener, där de befriade apornas primitiva, djuriska urkraft går lös över en modern storstad. Säkert utgör en del av tjusningen med hela konceptet bakom Apornas planet till en stor del just av detta: att få ta del i de undertrycktas, de nedsattas frigörelse och uppror mot överheten” skriver Henry Pihlström i sin essä om Apornas planet-filmerna som raspolitisk allegori. Pärmbilden är från den i citatet nämda nyfilmatiseringen Apornas planet: r(E)volution, 2011. | Hundrasjätte årgången Nummer 8–9 / 2013 ◆ Presslagt 25 augusti Kommentarer / Trygve Söderling: Obekväma sanningar: världen efter Snowden Henry Pihlström: ”Förbannade, smutsiga apor” – Apornas planet som raspolitisk allegori (pdf) Petter Lindblad Ehnborg: Minnesteckning över glömskan Johanna Grönqvist: Varför lider finnen? Om offermyter och finländsk identitet Erik Stenmark: Ett rum med utsikt – några eftertankar Gunilla Hemming: Hörspelsutdrag: Barnens korståg Tomi Riitamaa: La retour? Fransk prosa i svensk tappning under senare år Panoptik / Jonas Ahlskog: Avgörande möten och skilsmässor ◆ Ulf Modin: Marcuse i vår tid ◆ Stig-Olof Londen: Savolaxisk mal du siècle – Salméns veklagan Nya Argus på bokmässan i Helsingfors |